Vila kan man göra när man dör

Jag är nog inte ensam om att tycka att jag kanske bara borde chilla ett tag. Det vill säga, inte jobba ihjäl mig, plugga halvdant, alltid finnas tillgänglig för folk, osv. Bara ta hand om mig själv. Den visionen lät så där runt nyår när jag var utan sysselsättning. Nu två veckor senare tog allt en vändning inom tre timmar. 

Jag börjar med att ringa Calle Flygares teaterskola. De har en kurs som börjar IKVÄLL och anmälningarna stängde någon gång i december.
"Tja.. har ni någon plats kvar?"
Om en timme ska jag börja en teaterkurs på fem veckor. Ingen aning om vad fan jag håller på med, men nu kör vi ifallafall.

Som sen reserv (eftersom jag glömde att tacka ja till intagningen) hade jag kommit in på Litteraturvetenskap 1, halvfart, kvällstid. Men nu om jag inte har något att göra kan jag väl lika gärna hoppa på tåget? Jag åker upp till Universitetet och bjuder in mig själv till introduktionen. Efter en timme bytte jag några snabba ord med ansvariga för kursen som bad mig att kolla i expeditionen hur vi kunde lösa detta. Väl där vet jag inte om det var för att det fanns plats, för att jag var där eller min charmiga filthatt som fick dem att låta mig stå på kursen.

Så det blir plugg nu i vår helt enkelt. På heltid. Utan jobb. Unikt. Lyxigt. 

Jag tror på ödet. Det ska jag skriva om i natt. Allt det som hände i dag och dagarna innan detta är ingen jävla slump.

Julia ElfgrenComment