Le me - le cheater

Innan jag skulle jobba på Broms på Karlanplan, åkte jag upp till Stockholms Universitet för att få tag i så många böcker som möjligt. Jakten börjar på en begagnad shop bredvid Akademibokhandeln. Jag letar böcker först och hittar en och en halv bok (en vi ska ha som är 1 cm tjock, en som jag tycker "verkar vara viktig" med titeln Texter som är 5 cm tjock), sen ser jag att man behöver ta nummerlapp. Det kanske borde varit självklart för mig tidigare, då jag entrade handeln ropade en av tre tanter (tanter är bibliotikarier i alla åldrar) "29..!". Jag drog en lapp. Skrriith. 63. Jahapp. 
"31..!"
Det är så härligt märkliga människor på Stockholms Universitet. Misstänker att det är så på alla högskolor och universitet. Men det uppstår en känsla av att jag ser människor här, som jag inte ser på stan. Som om de gömmer sig någonstans så fort de lämnar skolområdet.
"38...!"
Vid disken ser jag nu färgglada pennor. Hmm... dem där ska jag fan vara besatt av. När jag kommer fram till kassan ska jag nonchalant ta en näve som om jag brukar sortera text i färgordning. Organiserad grek. Ingen kommer tro mig. Men jag gör ett försök.
"41...!"
Nästan alla står ensamma. En liten trio av killar står och pratar om att det kommer in nya böcker varje dag. Så de kanske ska komma tillbaka i eftermiddag och hoppas på det bästa. 
"46...!"
Lalalala... jag vill gå nu.
"50...50...50!"
"JAMEN SHIT DET ÄR JU JAG!"
Jag ler och bokstavligen skuttar för att kassörskan ska se hur glad jag blir. Runt 27år , ser ut som 37, ser ut som hon står hela dagarna och lite halvglad. Jag greppar min näve pennor, både markering och för skrivande och lägger böckerna på bordet.
"Men du har nummer 63" säger hon.
"Ehm... aa fast jag har sjukt bråttom!"
"Mummel."
Jag fick betala under sura miner. Karman slog väl tillbaka när jag inte alls hade så bråttom och började 30 minuter senare än vad jag trodde. 

Julia ElfgrenComment