Jag erkänner mitt syfte med min resa till NY - del 1

Jo, jag har nu varit på telefonbanken i fyra månader. Under sommaren och fram till nu har jag nästan bara jobbat kvällar, då till stängning vid 23. Då får jag bättre lön. Det var första sommaren i mitt liv som jag bara hade semester i en vecka. Det resulterade i två knäppa spontanresor: till NY och Paris(och tog tåget en natt till Bryssel). Döm mig, jag kunde ju åkt till Bergen och Prag. Men dessa två resor gav mig mer än jag trodde. Det är allt ett äventyr att göra saker, speciellt resor, på egen hand. Nu låter det som jag var komplett ensam i dessa tre städer. Kanske i NY, men i Paris hälsade jag på min bästa kompis Lovisa, och i Bryssel var jag hos min moster och morbror. Men jag berättade inte för någon under första taget att jag bokat.

New York var ingen semester. Det var en anledning att fly från vardagen. Döm mig nu inte, det var den sjätte gången jag var i de förenta staterna. Varför har jag varit där så mycket? Nej, jag har inte haffat en romcom producent i Hollywood som jag försöker övertyga att gifta sig med mig. Utan mina föräldrar har haft en lång förälskelse till den amerikanska västkusten och har naturligt tagit med sig sina två barn dit. Även jag har nu skapat en relation till framförallt Los Angeles. Det är mitt tredje hem. Tvåa är Kalamata i Grekland. Såklart. 

Nej, New York var ingen semester. Jag trodde jag skulle känna mig lika hemma på östkusten som på västkusten. Men det var jag inte. Jag bodde hos två olika vänner under tiden, runt Times Square (fy i helvete) och nära Harlem på Upper East Side. Jag måste springa till jobbet nu, men av fem dagar så promenerade jag, jag och endast jag runt i den stora staden. Jag gick, och gick, och gick. Jag tänkte och tänkte. Jag såg men analyserade inte min vy. Jag fastnade innanför mitt huvud. Jag erkände att det enda huvud jag någonsin kan fastna i är mitt huvud. Jag kommer aldrig veta vad någon annan tänker, och jag kommer aldrig tillåta mig att tvinga någon att tänka på ett visst sätt. Så jag lätt mig vara hos mig. Hos jaget. I tre dagar. Detta fick en mindre fortsättning i Europa, men det var just under dessa tre ensamma dagar jag tog stryptag om mig själv, tryckte upp mig mot väggen och frågade mig själv:

Julia. Vem är du?

me1
Julia ElfgrenComment