President is the new black.

När jag då vill recensera serien går jag runt och letar efter datorn för att skriva. Det börjar ju bra: datorn är på och visar just "Orange is the new black". Men det är väl som att leta efter mobilen när man pratar i den.

I söndags såg jag sista avsnittet av "House of Cards". En av Netflix's egna serier, om Frank Underwood vulgära jakt efter presidentposten i USA. Serien är beroendeframkallande. Det är det intelligenta manuset, som nästan enbart är baserat på metaforiska citat som gör att jag njuter av att se hur man spelar ett fult spel... fulast, i det Vita Huset. Karaktärerna är starka, men inte alltför spelade. Det finns tillräckligt många "VAD FAN HÄNDE"-ögonblick, som gör att jag letar genom alla som är online på Facebook, för att hitta en potential person att diskutera händelsen med. 

Vad ska man då kolla på, när säsong två är avlutad? Jag har sett de fyra första avsnitten av "Breaking Bad" men orkar inte ta mig i genom fem säsonger (eller är det mer?). Det fick bli "Orange is the new black". Även den en Netflixserie, om Piper Chapman som åker in på anstalt efter en tio år gammal valutasmuggling. Det utspelar sig på en kvinnoanstalt där samtliga poliser med manus (de kvinnliga poliserna har inte sagt något än) är självklart diskriminerande; där alla kvinnor är uppdelade i gäng (svarta, latinos, vita) och där alla karaktärer finns: mamman, mördaren, gurun, "den normala", crazy eyes, med fler. Serien är lagom roande. Den känns inte riktigt äkta alla gånger. Men man slötittar mer. Äsch, vafan detta var så tråkigt att skriva om att jag ska kolla en annan serie nu.

Julia ElfgrenComment