Det som göms i snö kommer fram i tö #detregnar

Den enda jag kan be om ursäkt till varför jag inte har skrivit på en månad är mig själv. Men vi som helt enkelt är riktiga författare skriver när vi vill och känner för det. Vi massproducerar inte för att tillfredsställa andra. Visst, det är roande och givande att så tankefrön hos andra om vad jag funderar på. Det är kanske vissa som har tänkt på samma sak, och andra som inte tänkt på det alls. Det var nog den stora hemligheten med att läsa litteraturvetenskap. Det finns inga romaner som bara vill berätta något. Författaren vill alltid dela med något.

Så vad har hänt sedan sist? Jag avslutade kursen på universiteten med strålande dåliga betyg. Men som tidigare skrivet, jag gick in med ambitionen att lära mig nya saker och bli förälskad i läsning. Inte bevisa min kunskap för någon annan. 

Jag började på ett nytt jobb förrförra måndagen. Hör och häpna, på bank! Telefonbank. På bara två veckor har jag spräckt Stockholmsbubblan och upptäckt svenskar ekonomiska beteende. Hur sjukt är det inte att fler försäkrar sin kamera än sina barn? Tappa din lille snutt i marken och ångra dig. Vi verkar behöva skräckpropaganda för att det ska ske förändring.

För första gången i mitt liv är jag bara ledig en vecka under hela sommaren. Jag har dedikerat sommaren tidigare år till frihet. Men nu ska jag endast arbeta, förutom en resa till Grekland. Hem till Grekland. Jag, havet och byn. Mormor och morfar. 

Våren har verkligen varit spännande. Den har varit rolig. Träffat så mycket nya, sett så mycket nytt. Jag ska berätta en dag, jag lovar. Jag ska bara hundra procent komma på banan. Sen ska jag dela med mig en massa kul. 

Julia ElfgrenComment