Paradismorgon

Klockan är 05.30. Igår kom jag äntligen fram till slutdestinationen Santa Teresa, ca 6 timmars tur från huvudstaden San José. En båt tog oss till Nicoyahalvön där vi åkte grusväg genom djungel och savannliknande slätter med vita kor. Kändes som en safari när bussen studsade upp och ner. 

Värt att noteras är att Mira är min vapendragare denna resa. Tror jag aldrig varit så tacksam mot ödet, Gud eller slumpen. Jag bokade resan helt random i mitten av december. Mira (som är min bästis Lovis bästis) bokade i augusti. Jag hade ingen aning om detta, och så har vi råkat boka vår surfresa EXAKT samma datum. Barabapapa I'm lovin it. Mira landade efter mig i San Jose, hon flög från en annan ort. Så ensam och trött stod jag på flygplatsen där jag då inte hittar min väska. Den rullar inte ut på bandet. Jag visste! Självklart min väska! Det är bara kläder i den, flipflops och bikinis. Vid Uniteds Airlines disk berättar de att min väska var RANDOMLY PICKED, jag fattar noll, de påstår att de ha 24 timmar på sig att få hit väskan, jag säger att jag tänker fan inte betala taxi för att den ska hit, de säger att de står för transfer inom dessa 24 h, ahapp, bra, så lunkar jag mot taxin där jag betalar överpris till hotellet och somnar gott. 

Men nu är jag vaken igen. Tuppar skriker som i byn i Grekland. Jag märker att solen går upp nu när jag kan tyda palmbladen bättre. Jag och Mira bor på Griss Lodge i ett hus som ser ut som en bungalow med två backpackers och en lonely traveler. Igår var det intro för surfgruppen, och när vi kom med vår buss från huvudstaden välkomnades vi av skrikande apor ovanför våra huvuden! Mira tig fram sin selfiestick också så vi sprang omkring som två idioter. Vi är runt 30 stycken svenskar som ska surfa i olika grupper, från nybörjarskum till att serniorsurf. Vi njöt av en exotisk fruktstund på eftermiddagen  och mexmiddag på stranden på kvällen.  

Bjuder på bilder från paradiset. Dagens outfit med selfiepinnen, prima!

image.jpg
image.jpg
image.jpg
image.jpg
image.jpg
Julia Elfgren