@juliaselfie has unfollowed you on Instagram

"Why are you shaking? Look at your hand."
"I don't know. I been waking up like this for a while."
"Can I feel your heart?"
...
"It's the same. Titititititi... It's like a ticking bomb."

Fysiken har gått förbi sinnet. En reaktion har slagit ut, slagit till. Håret faller, pulsen är varierad, ett tryck över huvudet, sår vid munnen. Jag tror att stress är en sjukdom du föds med, men som kan botas av förändringar. Jag upprepar mig om detta ämne, för det är inget annat jag ser och känner så starkt dagligen.  Det värsta är att vara medveten om den, men förneka den. Och det är samma tankar, som handlar om vad göra nu och vad göra sedan. I skrivande stund är jag lite lättare och mer till ro, för jag vet vad som komma skall de kommande tre månaderna. Men de här tre veckorna i Sverige efter Costa Rica och USA har tagit stor energi.

I lördags när jag vaknade gick det upp för mig. Jag måste börja lista upp vad jag måste göra för att må bättre. Först skrev jag Avsluta Facebook. Det kommer förmodligen att hända snart, troligtvis när jag är i Grekland. Sedan skrev jag Förminska Instagram. Skillnaden mellan Instagrams och Facebooks uppdateringar om "dina vänner" är att Facebook postar ALLT som händer utan att man valt det själv. På Instagram väljer du vad du delar med dig av via bilder och du väljer vilkas bilder du vill ta del av. Rätt enkelt. Och jättebra. Jag är en sådan människa som vill veta allt om allt och alla. Därför har mitt Instagramflöde bestått av familj, nära vänner, vänner, bekanta, restauranger, barer, Instakändisar, lokala celebriteter, inredningsdesigners. Jag får veta så himla mycket. Och ändå vet jag vilkas uppdateringar jag är intresserad av och det är inte alla jag följer. Därför började jag avfölja massa konton i tisdags. Vad ska jag säga, "ta det inte personligt?". På instagram vill jag se mest balla bilder och vad mina vänner jag, samt folk som inspirerar mig. De jag följt på Instagram följer jag med stor sannolikhet även på Facebook, eller är vän med denna. Vissa behöver jag inte på två ställen. Om jag är nyfiken på vad en människa gör kan jag skriva och fråga denne på Facebook, eller låta det vara och bara undra. Precis som meningen med livet, vissa saker behöver inte besvaras. Allt detta låter så blaj och fånigt, men jag är säker på att jag måste sätta hästlappar för mina ögon för att kunna se mitt egna mål. Jag jämför mitt liv med andras hela tiden, jag kan inte göra det längre. 

Efter att jag slutat följa lite folk, listat upp lite saker jag vill och behöver göra, insett att jag ska byta stad i tre månader börjar saker och ting bli lite lättare. Det är också bra att le lite mer. Det är ju faktiskt härligt att vara glad.

Julia ElfgrenComment