Stockholm, jag älskar dig.

Nu är det tre personer jag sagt de tre värdefulla orden till.

På promenaden till skolan i tisdags insåg jag hur snart jag är hemma. På lektionen hängde jag inte riktigt med, jag tänkte bara på norra Europas huvudstad. Istället kladdade jag på ett papper och kände mig nervös och pirrig. Absolut inte som något dåligt ska hända, utan bara något bra. Väldigt bra. Det finns inget så bra som svensk sommar. Tidigare har jag förlöjligat hur vårt svenska beteende så abrupt förändras. Det måste vara som Arlas kosläpp. Solens kraft är som förenad kärlek. När den får lysa upp någons värld så finns inga plötsliga problem. Det är då självklart hur vi alla blir genuint gladare, öppnar ögonen, och ser och inser hur vacker världen är. Det är så enkelt. Sommarnatt.

stockholmnorrmälarstrand

Det är ren lyx att det enda vintern jag upplevde här senast var hösten 2014 och några veckor i februari i år. Eller lyx, jag har inget problem med vintern. Jag tycker om kyla, det är som en sinnesstämning. Antingen bejakar jag den eller försöker borsta bort den.

Jag, alltid småsvettig i pannan och förra året med rött hår. Men det där ljuset som fönstren släpper in <3

Jag, alltid småsvettig i pannan och förra året med rött hår. Men det där ljuset som fönstren släpper in <3

Och när jag kommer hem i juni kommer fjärilarna i min mage istället flyga som fjärilarna bland blombladen. Mälaren ska glittra, träden ska spela. I juli ska gator bli tomma och hela Stockholm stannar. Juli är inom parentes, varje svensks hemliga månad som vi alla vet är den bästa, om solen  är med oss. För i augusti är många hemma igen, och vi njuter av sensommaren augusti/september som försommaren maj/juni. Det enda bokade denna sommar är Mallis i juli och Way Out West i augusti. Inget annat. Precis som förra sommaren så ska Stockholm bli mitt främsta sällskap. Kronobergsparken är min trädgård, Fabrique är min ugn, Mälaren mitt badkar.

Pirrig, nervös, förväntansfull. Väntar, längtar, älskar. Sommaren 2015 kommer bli riktigt bra.