Vad är en bra dag?

Det var i september förra året en lång process av tänkande började. Från att undra vem jag är i vilken värld i vilket liv med vilken mening, till att undra varför jag går omkring och tycker synd om mig själv, varför är jag ledsen? Till att hamna vid en mycket simplare fråga, närmare nuet. Läs rubriken. 

Det är en övning i sig att bara tänka på små bra ting. Vad är bra? Det borde vara saker som får en att känna något positivt.

Det var förra onsdagen. Jag hade bett min mormor att ringa mig no matter what. Ring inte mamma i Grekland eller min moster som inte bor i Sverige. Ring MIG, jag är här. Så ringde hon i onsdags morse, cirka kl 8.30. Sjuktaxin hade inte kommit. Jag ringde taxin, ringde tillbaka till mormor, allt bra, jag lade på luren. Vred på hakan som om jag kommit på något: hon ringde faktiskt. Making some progress. I hallen kom jag på att jag hade med mig nyckeln till butiken. Hittar den inte. Åker iväg iallafall, försöker få tag i vakten till gallerian. Hittar nyckeln i plånboken. Klappade mig själv på axeln för att jag var duktig och hade lagt nyckeln på ett så bra ställe. På gatan vid Hötorget hittade jag en femma. Nämen nämen. Jobbdagen rullade på fort. Jag tog en promenad hem. Mötte inte upp någon på kvällen. Dagen var nog mest jaha, men jag kände mig nöjd när jag var på väg att lägga mig. 

Nöjd över vad egentligen? Räcker det att sånna här småsaker sker för att dagen ska bli bra? Eller är det att jag faktiskt märker dem här sakerna? Ingenting går förbi mig, jag noterar små saker. Det har jag alltid gjort, men det jag inte kanske gjort tidigare är att höja de små positiva sakerna. Negativa ting har och är ofta för mig mer att tänka på. När tankarna är små, och händelserna små, känns också dagarna ganska små. De rinner förbi och har ofta ingen anledning att berättas om. Jag tror jag skräms av den vardagen av att göra samma saker. Om och om och om igen. Iallafall om man tänker för mycket. Tänker man inte alls spelar det nog ingen roll. Det kanske är det man egentligen ska sträva mot. 

Varför är inte bra och positivt lika åtråvärt som något dåligt?

Julia ElfgrenComment