Om jag bara finns här för andra

Jag kanske finns till för andra. Det kanske bara är att acceptera. Precis som jag accepterade att vissa människor finns på jorden för att tänka. Tänka, fundera och undra, så att andra slipper. Som ett jobb man gör åt någon annan. 

Vad är kärlek? Är jag kär i en person eller är jag kär i kärleken (igen)? I dag på vägen hem kände jag igen den där känslan av att tycka om att ta hand om någon. Kanske därför jag vill ha en hund. För den lilla russen kommer tycka om mig okontrollerat. Och jag får bara ta hand och ta hand och ta hand om så mycket jag vill. 

Jag åt middag med Anne i kväll. Hon påminner mig alltid om lycka. Alltid om vad kärlek är. Det finns ingen människa som jag längtar så mycket till. Jo, Molund. Min Molund. Och Lisa. Tjejer är fan bäst. 

Julia ElfgrenComment