Flätade

Jag vet inte om det var morgon eller natt när vi pratade med varandra i dvala. När du bad mig sova fast ville vara vaken. När du sa någon timme innan midnatt att du ville prata mer, att jag skulle berätta mer. Prata som vi gjorde första kvällen jag sov över hos dig. Första kvällen som jag trodde skulle bli den enda kvällen. Där jag aldrig skulle ana att vi två skulle bli ett. Ett ett ett. 

Aldrig med en partikel luft mellan oss, sover vi och håller om varandra, krokigt, i hand, på lår. Du och jag. 

Julia Elfgren